Igår hände det en sak i min klass, en sak som jag som lärare måste prata om med en gång. Mina elever har en klassboll som är svart, den kallades Greger. Men vad händer då? Jo, eleverna börja säga Greger neger. Detta gjorde, med full förståelse, några elever väldigt upprörda. Jag struntade i dagens planering och började prata om ordet "neger". Jag pratade om slavar, vita och svarta, om skillnader på människors värde på grund av hudfärg. Vilken lycka för mig att jag då hade den här boken stående i bokhyllan. Boken Rosas buss om den färgade kvinnan Rosa Parks kamp för människors lika värde. Boken har bara väntat på ett bra tillfälle för att få plockas fram. I går var det verkligen rätt tillfälle. Jag hade även förberett mig för länge sedan med att fota alla bilder så de fanns i min dator. Jag tog fram boken, släckte ljuset i klassrummet och startade min kanon.
- Nu mina elever är det dags för Er att få höra berättelsen om Rosa Parks! sa jag.
Jag läste sakta och med stor inlevelse samtidigt som bilderna fanns på tavlan. Det var helt knäpptyst i klassrummet, så där magiskt. När jag läst ut boken och visat alla bilder, förtydligat vissa saker säger en elev med stora ögon.
- Har det hänt på riktigt?
Ja, tänk att det har det och det är faktiskt inte så länge sedan utan 1955. Vi räknar ut hur längesedan det var. Vi pratade om när Rosa Parks dött och det var också spännande, för det var året innan eleverna föddes. Vi gjorde också jämförelser med liknande händelser som händer dagligen runt om oss i världen. Tänk vilken lycka att jag hade den där boken i min hylla, för att kunna fånga dagen.
